Säga upp sitt telefonabonnemang
Anmäla flytt till alla företag och instanser som skickar en räkning varje månad
Boka in besiktning av lägenheten
Packa ner allt man äger och ska ha med sig i lådor och påsar
Boka ett släp för alla lådor och saker
Säga upp fritidsplatsen
Skicka flyttkort
Sen bör man komma ihåg att äta, andas, sova och ta det lite lugnt med arvingarna så att dom inte dras med i all stress.
Mina känslor kring det största beslutet i mitt liv får vänta. Jag lägger dom på is.
Igår när jag kom hem kändes det.. surrealistiskt. När jag klev av planet och möttes av Norrbottens vackra natur, den natur jag brukar älska och längta tillbaka till kändes det som att någon slog mig hårt i magen. Jag bor inte här längre. 17 år av mitt liv finns här bland granskogar, bärmarker, hus och gator, men igår kändes det främmande, fel och jobbigt att titta ut genom bilfönstret. Väl hemma.. eller framme på Skurholmen som jag kallat hem dom senaste 10 åren ökade trycket i magen.
Jag har längtat hem till mina barn, min lägenhet, mina saker och min säng men jag bor inte här längre. Mitt hem ligger 100 mil söderut i en gul villa på en höjd som har ett soligt namn. Min gata heter Norrskensbacken, passande va? Mitt hjärta är kvar i huvudstaden hos mina vänner, mina nya kollektivsystrar och hos min kärlekutanpunkt och hans fina barn. Nu slår jag på auotopiloten och packar, ringer alla samtal som ska ringas, avslutar och ser framåt.
9 dagar kvar. Jag har slut på tårar, jag har tagit alla svåra beslut, pusslat för att allt ska funka på bästa sätt och ordnat med alla dom miljoner detaljer som måste funka. Nu kan jag bara lägga ner en ram i taget i en låda i taget och förbereda mig för att säga hejdå. Hejdå Luleå.
Hmmm.. "Hejdå Luleå"
Det känns sorgligt att uttala dem orden. Men om 9 dagar står jag framför mitt nya hem i den stad som för länge sedan blivit mitt hem. Nytt liv, nya möjligheter, älskade och efterlängtade vänner, nya bekantskaper, nya utmaningar. Nya dagar att fylla med liv. Jag är äntligen på väg dit jag vill och kastar mitt trygghetsbehov en liten bit i taget.
Nu ska jag ta tag i alla mina böcker. Usch! Vilka ska man ta med och vilka ska man lämna??
Jag återkommer.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar