Och så andas vi...
Breath in, breath out...
Det är mycket nu.
Tankar som far genom mitt huvud idag:
Hur ska jag hinna? Vart kommer allt skräp ifrån? Hur fan ska allt få plats? Kan någon städa ut lägenheten åt mig??
Och dessa BÖCKER!!
Jag försökte först ta med dom tio bästa. Sen insåg jag att jag har ungefär hundrafemtioelva favoriter så den iden föll fort. Nu har jag lyckats minska ner till en flyttlåda. Tidigare stod det 5 knökfulla lådor i hallen. En låda med böcker det kan väl inte vara för mycket begärt va va va??
Tankar helt orelaterade till flytten (men ändå inte)
Jag börjar få slut på dessa milstolpar alla pratar om. Jag är lite rädd idag. Idag sa jag hejdå till en kvinna som tagit hand om mig genom åren av nykterhet, psykisk ohälsa och kaos. Hon betyder mycket för mig. Vi har naturligtvis en professionell relation. Jag betalar åttio kronor i kassan innan jag kliver in på hennes kontor för fyrtio minuters samtal. Detta har jag gjort ca sex gånger per år de senaste åren. Förutom det har jag alltid kunnat ringa till henne om jag svämmats över av blanketter, beslut och all byråkrati som följer med en sjukskrivning.
Idag träffades vi i alla fall sista gången. Jag blev ledsen, bet ihop och skakade hand med henne innan vi skiljdes åt. Ingen kram. Tack Åsa för allt. Tack.
Nu, tillbaka till flyttlådorna.. igen.
1 kommentarer:
Ibland så måste livet helt enkelt få boota om. På gott och ont, men vi barn av en "ond" bakgrund vet ju att det onda ofta bär något gott med sig i slutändan. Jag satt förresten och läste gamla bloggkommentarer idag och insåg att jag saknade glada (eller bedrövade kanske) tillrop från den som en gång drog fram orden =)
Vackrast är den som vackrast gör...
Skicka en kommentar